Pappatime

När S blev gravid började jag följa en blogg, det var en blivande pappa som skrev och jag tyckte det var riktigt intressant läsning. När han till slut blev pappa upphörde bloggandet, vilket jag tyckte var tråkigt. Jag ville så gärna veta hur det gick för de nyblivna föräldrarna och bebisen. Hans tanke kanske bara var att blogga tills han blivit pappa, vad vet jag, men jag förstår honom nu. Jag har knappt tänkt på bloggandet efter förlossningen. 

Vi har nu varit föräldrar i 3 månader. Livet har förändrats en hel del, men jag kan lätt säga att jag aldrig varit så lycklig som nu.

För en vecka sedan döptes vår son. Det var ett litet men mysigt dop med våra närmaste närvarande. Mycket trevligt!

Idag var det dags för dom första vaccinationssprutorna och jag måste säga att det kändes hemskt. Första sprutan verkade inte kännas alls medan den andra verkade värre eftersom gossen började gråta. Barnmorskan nämnde också innan att den andra sprutan kunde svida lite. Dock gick det hela väldigt bra.
Vikten låg på ca 6 kg och längden var kring 63 cm om jag kommer ihåg rätt.

S mår bra och njuter av livet som mamma.

Nu tänkte jag se en film och sen sova. God natt

Lite dåligt med updates på sistone. Om jag ska vara helt ärlig så har jag nog helt enkelt varit lite smålat. Jag har  även jobbat en hel del. Den 26 juli börjar min semester och det ska bli riktigt skönt!

Gossen växer så det knakar och det känns nästan hemskt när vissa kläder redan blivit för små. Samtidigt är det riktigt kul när han börjat följa det mesta med blicken och inte minst när han ler, så underbart! Första gången han log mot mig var när jag skulle försöka få honom att rapa, det glömmer jag nog aldrig.
Läste lite på nätet om första månaderna och på barntid.se hittade jag följande information:

Nu kan det första svarsjollret komma också, bebisen börjar härma er så gott han kan.
Nu kan bebisen också oftast få upp huvudet ordentligt när den ligger på magen.  Det är bra om bebisen får ligga på magen då och då och träna sina nack- och ryggmuskler,  när bebisen är vaken och ni finns med. Sovande bebis skall ju sova på rygg förstås


Vi har som jag redan nämnde fått uppleva det härliga svarsleendet. Och det är sant, hur sliten och trött man än är så får man ny energi av hans leende. Han har även börjat härma lite har vi märkt och jollra försöker han också.
På måndag har vi tid till BVC och det blir sannerligen intressant med tanke på att senaste besöket var för nästan tre veckor sen. Det känns som att han har vuxit en hel del sen dess.

Idag har vi underbart väder och det hade vi även igår. Det är bara att plocka fram shortsen och t-shirts för sommaren är här!

Idag har våran fina son varit lite orolig igen. Det gör ont i hjärtat när man ser och hör honom skrika. Han sover under nätterna, sover gott i vagnen och bilen och verkar må bra annars. Det är egentligen under dagarna när han är trött och vi lägger honom i sängen som det börjar låta illa. Säkert är det lite problem med magen som gör att han inte kan komma till ro eftersom det verkar vara skönt när han får vara i upprätt ställning.

Nu när vi hunnit prova lite av våran babyutrustning kommer här en kortare presentation av produkterna.


BABYBJÖRN Bärsele - Jag har inte hunnit testa selen, men S har däremot varit väldigt nöjd efter hennes och pojkens provturer.

BABYBJÖRN Balance babysitter - Gossen har inte nu provat den många gånger men den verkar vara behaglig att vistas i och den gungar lätt.

Teutonia Prestige - En liten, lätt och behaglig vagn att köra. Även lätt att fälla ihop och tar liten plats i bilen. Ligginsatsen är lätt klicka fast på chassit och lätt att ta lös. Perfekt för oss som saknar hiss i huset. Sittdelen får jag betygsätta när den kommer till användning.

IKEA Antilop väggskötbord - På våran lilla toalett var Antilop den bästa lösningen. Mycket nöjda hittills.


God natt!

Snacka om att man var pigg imorse. Vaknade 7.30, slängde i mig 2 mackor och for ut och jogga. Tror det blev närmare 5 km men det var tungt. Konditionen är inte på topp och det ska jag nog inte förvänta mig heller. Konditionen höjs inte hemma i soffan. När jag kom hem åt vi frukost sen for vi iväg på vagnpromenad. Mycket motion idag och det känns bra! Köpte förresten nya skor för ett tag sen och det var första gången jag joggade med dem. Supernöjd!

Valborg är förbi och på tal om högtider blickar man nu fram mot midsommar och förhoppningsvis lite bättre väder. S kände sig bättre redan under eftermiddagen i fredags så det blev en kort sväng till stranden och majbrasan. Det var inte speciellt mycket folk ute och det säkerligen på grund av det tråkiga vädret. Vi stannade i alla fall ute tills brasan tändes sen gick vi hem för att kolla på talang.

Igår jobbade jag till kl 17. När jag kom hem var syrran och min systerdotter och hälsade på. Jag åkte iväg nästan direkt för att hämta pizza som vi skulle äta till middag. Efter en god pizza väntade bad för pojken. Han tycker verkligen om att bada. Efter badet var han dock jätte ledsen och det verkade vara magen som spökade igen. Så fort man la honom började han skrika och även i famnen skrek han och vred på sig. Efter att jag la honom liggandes mage mot mage på mig somnade han direkt. Stackars liten. Natten var bättre och idag har han också verkat må bra.
Det är lite svårt ibland när man inte vet varför han är så missnöjd. Jag tycker ändå vi löst det mesta ganska bra genom att tyda hans signaler.

Redan maj alltså. Ett par födelsedagar som ska firas denna månad och sist men inte minst, Mors dag! S första Mors dag!

Äntligen en ledig dag! Ska bli superkul att vara hemma. Ikväll tänds majbrasan på stranden och det skulle vara trevligt att hinna dit en sväng. S känner sig fortfarande lite hängig och vi lämnar nog inte mamma ensam hemma så vi får se hur hon mår mot kvällen.

BVC-besöket igår gick galant fastän vi fick klara oss utan mamma. Klart H blev ledsen när pappa var tvungen att väcka honom och dessutom klä av honom naken. Det är väl aldrig kul. Vågen visade 4495 gram, som vanligt var min gissning inte ens nära. Längden oförändrad och kvar på 55 cm. Tur det, H får gärna var liten ett tag till. Annars kändes det riktigt bra att vara dit själv eftersom jag varit lite nervös inför besöket.

Jag börjar lite smått även vänja mig vid dessa tidiga morgnar. Strax ska vi nog ut på vagnpromenad innan det börjar regna.

Vilket väder! Har just kommit hem från en skön promenad med vagn och vovve. Mamma fick stanna hemma eftersom hon fått lite feber. Igår hade visst isen gått också. Vi bor ganska nära älven, men jag har inte orkat släpa mig till stranden ännu. Tänkte eventuellt gå dit en sväng senare och kanske ta några foton.

Som sagt är det BVC-besök på schemat idag och det verkar som att jag får fara dit ensam med gossen. Det ska nog gå bra.

Nu ska jag börja fundera vad det blir för lunch idag.

Var faktiskt riktigt trevligt att hinna med en update igår. Det var iofs en kort version av BB-tiden, men bättre än ingenting. Imorgon är det BVC-besök på schemat, blir spännande med vikt och längd. 4,3 kg och 55 cm under senaste besöket för en vecka sedan. Jag tycker han vuxit en del och min gissning blir att vågen visar närmare 4,7 kg imorgon.

Återkommer imorgon. Ha det!

Var ska jag börja? Det var det här jag var lite orolig för, att ta en paus, jag visste att det skulle bli svårt att fortsätta skriva. Nåja, ska i alla fall göra ett försök att skriva lite om förlossningen, nu när resten av familjen fortfarande sover.

Det hela började alltså söndagen den 28 mars ca kl 04.00 på morgonen. S sa att hon fick ont i nedre delen av ryggen, strax efteråt gick även slemproppen. Då förstod vi att det kanske var på väg att hända något. S ringde sjukhuset och dom bad oss komma in eftersom S haft lite högt blodtryck på slutet. Vi var framme på sjukhuset kring 9.30. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände under förmiddagen men S hade ont typ hela tiden. Det gick 10-15 minuter emellan och jag fick massera hennes rygg. Jag trodde att bebisen kanske skulle komma snart men barnmorskorna och sköterskorna verkade väldigt lugna och på dom verkade det som att det kunde dröja länge. Söndagen gick fort och det sista jag minns var CTG:n som gjordes kring midnatt. Efter mätningen frågade barnmorskan S ifall hon ville ha något som hjälpte henne att somna. Somna!? Jag tror bebisen ska komma snart och hon vill att S ska sova? I efterhand är det lite komiskt, men hur skulle man veta? S fick två sprutor och efter det somnade vi båda.

Måndag morgon minns jag inte alls. Det jag minns var att S fick mer och mer ont. Vid kl 14 ville hon duscha, för att lindra smärtan men då erbjöds ett bad istället. S tyckte det lät som en bra ide. Vi fick gå över från bb till förlossningen eftersom badkaret låg där. Före badet gjordes en CTG-mätning och samtidigt kände barnmorskan på S och sa att hon var öppen ca 3-4 cm. Badet var riktigt bra, men S hade ont! Riktigt ont! Antar att dom "riktiga" värkarna började sätta igång. Vet inte hur det känns men skillnaden mot värkarna hemma på söndagen verkade vara stor. Värkarna kom regelbundet, med några minuters mellanrum. Jag duschade på hennes mage alltid när en värk var på väg. Det tyckte hon var så skönt. Efter drygt en och en halvtimme i badet tyckte S att det fick räcka. Klockan var då kring 17. S var öppen 7 cm strax efter badet, så det började hända grejer. Det var även här lustgasen kom med in i bilden. Det var svårt för mig att stå bredvid och titta på när S hade så ont. Lustgasen hjälpte men jag glömmer inte hennes ansiktsuttryck som jag såg igenom masken när värkarna kom.

Efter drygt 2 timmar, kring kl 19 orkade inte S mer, utan ville ha epidural (ryggbedövning). Efter bedövningen var hon som en ny människa. Vilken skillnad! Hon ville äta, dricka och hon kunde stå upp. Men det skulle inte heller hjälpa för evigt. Kl 20 var S öppen 8 cm, och en timme senare 9 cm. Nu trodde vi att det var nära, S hade ont, ont, ont! Nu sviker minnet igen, kl 22-23 kommer jag inte ihåg vad som egentligen hände. Jag masserade S rygg och fötter vid varje värk, som tur var verkade hon tycka allt var skönt och fick henne att glömma smärtan för ett tag i alla fall. Jag försökte även få henne att dricka mycket. Det var även någon gång kring den tiden vi märkte att det fanns en radio på rummet. Lite musik skadade inte och gjorde det hela lite mysigare.

Nu kommer jag ihåg en grej! Värkarna blev svagare, det kan hända när man tar epidural. S fick lite hjälp via dropp men då kom värkarna för intensivt. Droppen sänktes för att senare ökas igen. Nu märkte man att dom ville att bebisen skulle ut. Det kom in någon äldre dam som varit med förut som sa att öka droppen hela tiden mellan 20 min. Vid 23.30-00.00 sa barnmorskan att barnet måste ut. S fick krysta medan en barnmorska låg och pressade på hennes mage, det var lite otäckt. Sen hörde jag bara ordet sugklocka och några minuter senare var det 6 personer i rummet och då fick jag lite panik. Sen gick allt väldigt fort. Plötsligt låg det ett barn på S mage, jag hann se en liten snopp och blev lite överraskad eftersom jag trodde det skulle bli en flicka. Gud så fin han var. Dock trodde jag att han var död, eftersom han såg lite blåaktig ut och inte rörde sig. När jag sen såg att han blåste ut luft blev jag lugn. Jag frågade alla ifall pojken mådde bra och fick svaret ja två gånger eftersom jag säkert ställde frågan 6 gånger. Någonstans här fick jag en blackout, minns ingenting. Jag vet att vi fikade och sen skulle S duscha. Plötsligt satt jag ensam på rummet med pojken i famnen. Det kändes så overkligt. Han var så himla fin när han sov i min famn. Han föddes kl 00.27 natten mellan måndag och tisdag.  Vikten var 3715 gram och längden låg på 52.5 cm.

Efter ett tag kom barnmorskorna in, släpandes på S. Hon hade nästan tuppat av på toan efter ett blodtrycksfall när hon skulle duscha. Otäckt! Tur att hon kunde trycka på signalknappen. Hon fick lägga sig på sängen och vila ett tag. Kring kl 3 ringde jag och meddelade min mamma och S mamma. Dom hade alla varit väldigt oroliga eftersom sista gången jag hörde av mig var vid kl 17 på måndagen.

Själva förlossningen var en upplevelse! Jag är så imponerad av S. Skulle nog inte själv klarat av det. Sen känns det som att jag verkligen fick vara delaktig och att S mådde bra av mitt stöd. När vi sen gick igenom förlossningen med barnmorskorna som medverkade förklarade dom varför man var tvungen att använda sugklockan osv. S livmoder var helt enkelt för trött likaså hon själv. En genomgång efteråt kändes skönt, att få prata av sig lite. Det var mycket tankar och känslor som ville ut.

Vi stannade på bb i 5 dygn. Tiden gick dock väldigt fort. S hade tidig vattenavgång och det skulle kontrolleras, pojken blev lite väl gul och fick sola så det blev några extra dygn. Men det kändes riktigt bra på bb. Otroligt fin personal och andra trevliga nyblivna föräldrar som man kunde diskutera om bebisarna och förlossningarna. Jag glömmer aldrig tiden på bb. 

Vi kom hem fredagen den 2 april. Något oroliga men väldigt lyckliga. Sen dess har allting gått väldigt bra. Amningen fungerar, prinsen växer och vi får sova. Prinsen väger idag ca 4,5 kg mot 3,7 kg när han föddes. Han blir idag 4 veckor.

Papparollen är lite begränsad i början eftersom maten finns hos mamma men blöjbyten, bad och rapning erbjuds även av pappa.

Livet förändrades rejält när vi blev föräldrar men jag kan lätt säga att jag aldrig känt mig så lycklig som nu. Det är fortfarande overkligt, men varje morgon när jag vaknar och kikar på prinsen inser jag att det inte är någon dröm utan verklighet. Nu är jag pappa!


Att bada är skönt! Han är så fin, min son :)